Janne ”Lillen” berättar om Mats

Janne ”Lillen” berättar om Mats

Janne ”Lillen” berättar om Mats

Mats Kardell Janne lillen bodybuilding bodybuilder

Jag har känt Mats sen tonåren (!) och ett starkt minne var när han deffade inför en tävling och inte käkade mer än nödvändigt. En dag frågade han mej om vi inte kunde gå ner på stan och fika.

– Visst, sa jag men tänkte: Ska han fika så nära tävling?

På fiket står Mats först i kön och öser på med bullar, kakor och bakelser. Han betalar och tar brickan och sätter sej. Jag kommer efter med en slät kopp kaffe och tittar storögt på Mats och tänker att han är en idiot som förstör uppladdningen med detta fett- och kolhydratintag. Då gör Mats det oväntade och skjuter över brickan till mej och säger:

– Ät!

– Men va fan? säger jag.

Ät! säger Mats igen och jag öser in. Mats sitter och stirrar på mej som en hungrig fågelunge. När jag är klar säger Mats:

– Var det gott?

– Ja för fan, säger jag.

– Bra, säger Mats, då är jag mätt med.

Det intressanta med detta minne är att det bekräftar det Mats har berättat när jag intervjuat honom. Inte just denna händelse, men liknande. De extrema dieter han gick på fick honom att bete sig minst sagt skruvat. Ja, inte bara han, berättelsen om hans första EM i Bryssel går inte av för hackor. Kommer att berättas i boken i kapitlet ”Junior-EM i Bryssel 1980”.

Stort tack till Janne ”Lillen” för denna inskickade berättelse. Har du också något du vill berätta, skicka det gärna som meddelande till Matskardellboken eller via hemsidan.

5 Kommentarer

  1. Ja Mats tränade man hos den perioden.Fruktanvärt vilken envisen jäkel….hård emot sig själv den grabben.Men som du på pekar ett mkt. fint kompis hjärta jag ser framemot att få ta del i boken…mvh snobben enligt Mats

    Svara
  2. Mats var verkligen den man såg upp till på 80 talet då jag kände honom. Lena Faler och jag tränade med honom på det första gymet och det blev rätt mycket festande ihop. Dock inte under hans deffande perioder. Då stod vi mest tysta runt honom. Men det var en fantasktsk period med bl a resor till Stockholm och titta på Mats när han tävlade.Vi i gänget, som mest bestod av hårt tränande, hade en otrolig sammanhållning. Mats, Tompa, Snobben, Peter R mm. Ser fram emot din bok och jag är verkligen glad att livet har vänt för dej.
    Många kramar Zigge

    Svara
  3. Kul att höra Zigge! /Katarina Johnson

    Svara
  4. Snobben, blir nog kul läsning, Mats har ett fantastiskt minne! /Katarina Johnson

    Svara
  5. Märkligt det här. Läser lite kommentarer och märker hur imponerade alla varit över Mats, så även jag. Jag började träna byggning tack vare Mats Kardell, såg hans fysik på B&K omslag, måste varit 1991 tror jag. Började kura efter något år vilket höll i sig i cirka 20 år. Fick problem med hälsan och hjärtat och förkastade den livsstilen helt i några år. Men efter mycket grubblande har jag kommit fram till att under dessa år mådde jag hur bra som helst, aldrig mått så bra heller efter denna tid. Testosterone fick mig att funka, så varför förneka? En del lever sitt liv med supa eller kör vansinnigt med bilen, vad är värst? Mina problem handlade inte om AAS. Det handlar om ett samhälle som inte vill se att alla är olika, du och jag blev någon som bodybuilder. Du blev en världsstjärna som många har sett upp till, tack Mats för inspirationen. Säkerligen hade du börjat med drogerna även om du inte snubblat på AAS? Och nu Mats så är du accepterad, iaf till en viss del) utav samhället som påstår sig leva det rätta livet. Det börjar i skolan, där börjar sorteringen, alla skall stöpas i samma form, där är ADHD ett problem, inte i byggarvärlden, där är det en tillgång. Man uppför sig inte som det är tänkt när man lever i den NPF-klassade andrasorteringsvärlden. Samhället i nuvarande form är monstret inte AAS. Mår man skit av droger eller av dopning så är det något man själv har tagit beslut om. Men alla dessa som tidigt får stå utanför den så kallade gemenskapen har inte valt det själv, all jäkla skit som man fick var med om under skoltiden minns jag, men ett svullet lår efter oren olja är småsaker. Nu vet jag inte om det var så för dig Mats, men jag själv började med AAS för att bli någon, någon som man såg upp till, någon folk blev impade av. Att få någon slags revange för att man inte var tillräckligt intressant. De samhällsrepresentanter som då såg ner på mig, gör det fortfarande idag. Trots ett sunt liv och leverne.

    Svara

Skicka kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *